Färsk intervju med Gordie Dwyer

2009-10-09aMed blott två sekunder kvar av första perioden inbillar sig en vilsen Tingsrydsspelare att han är trygg. Och sen smäller det. Örebropubliken jublar, Tingsrydsbåset kokar och Gordie Dwyer ler. Det är kvalserie till Hockeyallsvenskan våren 2009 och kanadensaren har precis gjort det han gör bäst. Slarvsylta.

I princip är väl resten historia om än en kort sådan för även om Örebrosupportrarna vittnade om Dwyers beslutsamma ”I’ll be back after the summer” i vimlet efter segerfesten så blev det just tvärt om.
Gordie Dwyer återvände aldrig till Örebro.

– Självklart är jag besviken över att jag inte är delaktig den här säsongen, säger Dwyer nästan direkt, utan underliggande bitterhet. Han är snarare tacksam. För tiden han fick och det som laget och hela staden åstadkom.

– Det var när jag bestämde mig för att prova på spel i Europa som jag kom i kontakt med Örebro. Man hade som mål att avancera i seriesystemet och för mig som spelare var det en spännande och värdig utmaning.

I Europa och Sverige fanns också ett annat tankesätt jämfört med i Nordamerika där i princip alla serier är låsta och man varken kvalar upp eller ner. I Sverige var dessutom avstånden mindre, lönerna lägre och planen bredare. Ändå blev ”allting annorlunda” kärlek vid första ögonkastet för Gordie Dwyer. Staden och laget fick honom och hans familj att känna sig som hemma. Han berättar att dåvarande ordföranden Mikael Fahlander var lika motiverad som jordnära vilket gällde funktionärerna kring laget i allmänhet och kanske materialaren Håkan Friberg i synnerhet.

Ja, för en stund såg det ljust ut för Gordie Dwyer och Örebro men (o)lyckan hade andra planer för staden som rent historiskt har dragit så många korta kvalstrecksstrån att det är ett statistiskt mysterium. När Örebro åter misslyckades med målet att nå Hockeyallsvenskan våren 2007 så gick Dwyer och laget skilda vägar. ÖHK fick harva kvar i Division 1 ytterligare ett år och för Gordies del blev det lite AHL-matcher och en kort sejour i Tyskland.

Men du kom tillbaka igen.
– Ja, jag var tvungen. Vi hade ”unfinished business”.

Hösten 2008 var det så dags att smälla på igen. Det nu dödförklarade artistkontraktet innebar en sen och lite seg start och i all ärlighet är tolv poäng på 27 grundseriematcher inte så mycket att skryta med. Snittet på nästan fyra utvisningsminuter per match sticker i så fall ut mer.
– När jag kom tillbaka var laget mer motiverat än någonsin att avancera, minns Dwyer.

Själv minns man lätt den sinusformade kvalitetskurva som laget tycktes färdas längs förra hösten. Trots topplacering inför kvalserien kändes det minst sagt skakigt, sen gjorde man en drastisk förändring som skulle få ett oerhört genomslag.

Gordie och laget efter Huddinge-matchen våren 2009.Hur kändes det att byta coach mitt i säsongen?
­– Det är alltid ett tufft val för ett lag. Peter och Mozart kom in när vi stod i ett bra läge och de förvaltade situationen på bästa tänkbara sätt. Peter tillförde en handfull speltekniska förändringar och Mozart är väldigt bra på att motivera laget.

En stor förändring från Hasse?
– Alltså, jag tror egentligen inte att Hasse har fått det erkännande i Örebro som han förtjänar. Han och Mikael Fahlander hade en tydlig vision och byggde upp ett väldigt bra lag utifrån den. De hade inställningen att ett bra lag inte bara har med spelskicklighet att göra utan även med karaktär, hjärta och ledarskap och det var laget de byggde tillsammans som avancerade till Hockeyallsvenskan.

Vad Dwyer själv spelade för roll i den lagsammansättningen torde så här i efterhand vara rätt uppenbart (om inte så läs om ingressen, och sen en gång till) och faktiskt har många röster gjort sig hörda under hösten med påståenden om att Örebro Hockey anno 2009/2010 saknar just den sortens spelare som Gordie Dwyer är – någon som vågar sparka in lite skit i elden vid de kritiska stunder då en match står och väger och laget har gjorts lite passivt. Visst kan man se drag av Dwyer i en spelare som Markus Jonasén men riktigt samma är det inte. I vilket fall har han inte samma svarta blick och fight-radar som isbrottaren från New Brunswick, Kanada.

Många menar att tufft spel och slagsmål inte har något med hockey att göra.
­– Äsch, det har ju visat sig gång på annan att det hårda spelet är en del av hockeyn, säger Gordie.
– Däremot så har inte det tuffa spelet så mycket med storlek och muskler att göra som man kan tro, utan med din inställning som spelare.

När han sen börjar tala om ”den kontrollerade fysiska skärpan” som är nyckeln till att vinna så bara måste jag berätta lite om den sits som Örebro har satt sig i efter en kvarts säsong, med flest bakåtmål i serien, ett rätt taskigt box-play och framför allt tokmånga utvisningar varav skrämmande många har varit trippingar och hakningar.
– Hårt spel har inget att göra med många minuter i utvisningsbåset, menar kanadicken och återkommer till att det är inställningen som är avgörande, att bestämma sig för att vara ett lag som är fysiskt hårt att möta och agera i stället för att reagera.
­– Dessutom är ”lazy penalties” av någon anledning extra jobbiga att döda.

Gordie på jobbet. Vi fick höra att han var runt i de kanadensiska skogarna. Fiske, jakt, vildmark och bad och sen kom till slut beskedet: Inget fortsatt spel för Gordie Dwyer i Örebro.

Och faktiskt inte någon annanstans heller som det visade sig. Likväl finns han fortfarande i båset. Som coach för juniorlaget Summerside Western Capitals vilka har koppling till Washington Capitals. Efter spel på två kontinenter i såväl topp- som floppdivisioner har detta gett ytterligare ett perspektiv på sporten för en man som redan har sett mycket.

Men ärligt Gordie, vad tänkte du när du först landade nere i vår ishall?
– Haha, ”The Old Concrete Bunker” var väl i och för sig ett rätt roligt ställe att spela hockey på men staden måste hitta en hållbar anläggningslösning som kan attrahera såväl spelare som publik och som kan nyttjas även till annat.

En multiarena?
– Ja, precis. En plats både för sport och kulturarrangemang. Jag hoppas att detta kan bli en verklighet för folket i Örebro stad.

Hur det än blir så är risken överhängande att detta är något som Gordie Dwyer aldrig kommer få uppleva. Eller?

Är Örebro ett avslutat kapitel?
– Vem vet? Som jag sa tidigare så är jag besviken över att jag inte är med i år. Örebro är en speciell plats för mig och min familj. Det var i Örebro som vår son Ryan föddes för två och ett halvt år sedan. Jag önskar laget allt gott och hoppas att jag kan vara delaktig på något sätt i framtiden. Som spelare eller coach.

Anders Nordström

no images were found

Comments

comments

You may also like...

10 Responses

  1. Mikael Sundberg skriver:

    Mycket bra intervju! Hoppas att Gordie Dwyer kommer tillbaka till Örebro Hockey!

  2. Mackan skriver:

    Tack för allt Gordie!!!

  3. Andreas Davidsson skriver:

    Gordie we miss you

  4. J.Salo skriver:

    Härlig intervjuv saknar ta mig faaan honom GO Gordie GO Gordie…..

  5. Mr:ÖIK skriver:

    Gordie you are the best!!!

  6. runaway skriver:

    We need Gordie! We couldn`t have done it without you.
    Thanks and take care, hope to see you here, soon…

  7. marra skriver:

    Underbar interjuv!! Saknar han enormt mycket..

  8. ÖREBRO ! skriver:

    I hope that i will se you soon in örebro with skates in your bag !

  9. Anders skriver:

    Svinigt bra intervju!

  10. pennybridge skriver:

    Gordie are – one of us!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *