Krönika: Hot stuff i Boystown

content_boystown2Kärleken till färgerna bär långt, det visste jag sedan länge, men exakt hur långt förstod jag först i våras när jag var ute och cyklade genom norra Chicago i USA. Något blänker till i ett skyltfönster och jag måste stanna. Rödvita snusnäsdukar för två dollar! Tja, är man rock’n’roll-tönt med lite James Hetfield-komplex så är det ju bra skit för en billig slant.

– Rödvitt, rödvitt, tänker jag när jag kedjar cykeln vid en regnbågsfärgad gatlampa och går mot butiken. Händelsevis är rätt mycket på just den här gatan regnbågsfärgat.

Men… dörren går ju inte att öppna. Jag rycker och sliter och så till slut öppnas en sån där nattklubbslucka och en skäggig snubbe på insidan tittar ut och ler brett. Sen öppnar han och jag får komma in.

Snubben med skägget har en truckerkeps och ett par arbetsbrallor, fast i läder. På väggarna hänger flanellskjortor och verktyg, skyddshjälmar, nitbälten och en piska. På en hylla ligger de billiga snusnäsdukarna och bredvid dem något som egentligen bara kan beskrivas som en Blåkläder-katalog med muskulösa herrar utan varken Blåkläder eller Blåkalsonger på sig.

– Va fa…
Snubben knackar mig på axeln.
– Behöver du hjälp? säger han. Lite mer allvarlig blick den här gången.

Först tänker jag på regnbågarna utanför och ser en blinkande neonskylt på andra sidan gatan, genom skyltfönstret, som säger ”Anal paradise”. Sen tänker jag efter och inser var jag är. I stadsdelen Boystown. Jag har bott en höst i Chicago tidigare, och borde så klart insett i vilket kvarter jag befinner mig, men glömde alldeles bort när jag var ute och pinnande. Utanför är det kallt men inne i butiken är det varmt värre. Svettigt faktiskt och inte blir det bättre när jag till sist börjar tänka på den där bollträ/hammare/motorsåg/svärd-scenen i Pulp Fiction.

Jag har hamnat mitt i YMCA-infernot och den här fetischbutiken har snöat in just på snickarhunken.

När snubben hastigt höjer näven känns mitt kära Örebro – lirarnas stad – väldigt långt borta. Jag sluter mina ögon och väntar på nådaslaget. Sudden death.
– Det blir två dollar, säger han.
Jag vaknar upp och slänger fram en femdollarsedel när jag ser att ytterdörren fortfarande står på glänt.
– Keep the change dude! vrålar jag och flyr ut.

Senare under kvällen berättar jag om episoden för min polare Casey på Tattoo Factory och han fullständigt asgarvar.
– Vilken färg hade snusnäsduken, undrar han.
– Vad har det med saken att… uhm, rödvit. Hur så?

Ju mer han berättar desto mer fylls jag av skräck. Det finns ett system liksom. Att vifta med en rödvit snusnäsduk i Boystown är som att säga att man gillar en knytnäve mitt i… ja, ni fattar.

Som sagt, kärleken till färgerna bär sannerligen långt men som tur är har ju ingen i Sverige någon aning om vad Boystowns färgkoder betyder. Förutom i Västerås då.

Och kanske kan ni själva räkna ut vad man har för preferenser om man bär gult.

Anders Nordström

Comments

comments

You may also like...

2 Responses

  1. J.Salo skriver:

    hahahaha…kul!!

  2. Marcus Larsson skriver:

    HAhahahahaha dööööör av skratt